fredag 8 augusti 2014

Lovikkavantens ursprung

Det finns många svenska uppfinningar som bör äras, t.ex. skiftnyckel, celsiustermometer och polkagris (hihi). Men den viktigaste uppfinningen måste väl ändå vara Lovikkavanten!! Så här sitter hon, Lovikkavantens upphovskvinna, Erika Aitamaa, från byn Lovikka i Tornedalen. Det var år 1892 som hon gjorde det första paret tjocka, tätstickade och ruggade vantar, som kom att kallas Lovikkavantar. 
I tidskriften Tornedalen, årgång 1936, berättar Erika för Bruno Söderberg hur det gick till när vanten skapades:

– Att jag började de s.k. Lovikkavantarna berodde på en ren tillfällighet, säger Erika. Vi hade det fattigt i stugan, när barnaskaran växte, och då förtiden var förtjänsterna dåliga. Jag brukade sticka vanliga vantar åt de rikare i byn. En gång ville någon ha riktigt tjocka slitstarka vantar. Jag spann då riktigt tjockt garn och stickade två par så tjocka vantar att de enligt min mening borde stoppa i flera vintrar. Glad i hågen skyndade jag till mina alsters blivande ägare. Denne var dock mindre tacksam. Han sa att jag t.o.m. hade förstört ullen. Detta hände för 44 år sedan. Jag gjorde nya försök, tvättade den flerfaldiga gånger och kardade dem omsorgsfullt. Det blev ett annat resultat. Vantarna blev snart efterfrågade. I synnerhet forbönderna, som körde lass från Haparanda, voro förtjusta i dem. Snart kom det vantbeställningar från olika byar i Tornedalen samt från lapparna. Jag hade börjat pryda dem men flerfärgade garner, varför lapparna gillade dem skarpt. Sedan dess har jag stickat vantar så gott som året om. Det var Gud som gav mig en fingervisning och hjälpte mig, så vi kunnat uppfostra barnen, utan att anlita hjälp från andra. Nu är jag 70 år gammal och skall fortsätta arbetet så länge jag orkar.

Kram 

Inga kommentarer: